Nu är det riktigt höstväder ute och jag kan riktigt känna hur depressionen kommer krypande.Jag har aldrig varit någon höst/vinter människa men jag älskar och ser fram emot julen =)

Men med kylan kommer åxå värken =(

denna värk som jag aldrig riktigt vänjer mej vid och inte vill acceptera,för att inte tala om tröttheten som lägger sej över mej som en mörk dimma.Allra helst skulle jag vilja gå i ide,men det funkar ju inte =(

Jag vill så gärna orka med mysiga pysselkvällar med barnen och långa skogspromenader med Bamse men vart ska jag ta kraften ifrån,jag orkar ju knappt ta mej upp ur sängen på morgonen och det är en pina att ta hand om alla dagliga bestyr.Men men det är väl ingen ide´att sitta här och gnälla,det blir ju inte bättre för det.Lika bra att ta tjuren vid hornen och starta med veckans storstädning,det är allt tur att jag har mina söta flickor som hjälper mej.